Sakta men säkert.
Det är så jag arbetar med tentan idag. Inte egentligen frivilligt, hade jag kunnat hade jag rusat mig igenom och bli klar så snabbt som möjligt, men det går bara inte när man ska hålla reda på alla olika teoretiska pespektiv inom utvecklingspsykologin. Men jag har kommit förbi det jobbiga nu iallafall, det som jag har bävat lite för. Men jag tror på en fortsättning följer, more jobbigt to come liksom.
Men mikropauser har blivit min grej tror jag. När jag har skrivit klart ett stycke brukar jag ha en pasu på ungefär en minut, max. Då brukar den förbukas med lite ordfejd, så tankeprocessen fortgår trots tentapaus! Men jag känner att de där små pauserna gör gott. Jag hinner ladda om och kan se ner i kurslitteraturen på nytt sätt. Känns bra. Jag har även förflyttat mig till min föräldrar också. Lite miljöombyte kan inte skada, dessutom ska jag ge mig ut i Grimstaspåret när huvudet börjar kolapsa.
Jahaja, då var den mikropausen över.
E.
Men mikropauser har blivit min grej tror jag. När jag har skrivit klart ett stycke brukar jag ha en pasu på ungefär en minut, max. Då brukar den förbukas med lite ordfejd, så tankeprocessen fortgår trots tentapaus! Men jag känner att de där små pauserna gör gott. Jag hinner ladda om och kan se ner i kurslitteraturen på nytt sätt. Känns bra. Jag har även förflyttat mig till min föräldrar också. Lite miljöombyte kan inte skada, dessutom ska jag ge mig ut i Grimstaspåret när huvudet börjar kolapsa.
Jahaja, då var den mikropausen över.
E.
Kommentarer
Trackback
