Raynauds fenomen

När det är kyligt ute men inte tillräckligt för att jag ska frysa om kroppen så beter sig min kropp mycket underligt. Jag har sjukt dålig blodcirkulation i händer och fötter och de är antingen furktasvärt varma eller kallt, aldrig lagom ljumna. På vintern fryser jag konstant och tappar känseln om tårna, oavsett vad och hur mycket jag har på mig.

Men åter till det spratt min kropp spelar mig. Trots att jag inte fryser kan jag alltså tappa både färg och känsel i både tår och fingrar. Så det första jag gör är att stoppa händerna under vattenkranen så fort jag kan. Det är dock inte alltid möjligt då det här kan uppstå när som helst, till och med efter jag har kommit inomhus efter att ha varit ute. Det bruka uppstå ofta på gymet. D

Att tappa känseln kanske inte låter som en konstig grej, för det är det fler som gör när det är kallt ute. Men mina händer kan alltså se ut så här:

 

Jag överdriver inte ens lite när jag menar att mina fingrar blir kritvita när de känner för det. Så här har mina händer och fötter betett sig i ett gäng år nu. Men för några månader ringde mamma mig halvt ivrig efter att ha tittat på Tv4s Nyhetsmorgon. De talade om Raynauds fenomen, som alltså är detta! Däremot är det helt ofarligt, men vid vissa tillfällen tvekar jag på om det verkligen är det.

Jag kom ihåg en dag när jag Jobbade på mitt gamla jobb (förskola) och vi hade precis kommit hem från skogen. Det första jag gjorde var att spola varmt vatten på händerna som till en början var kritvita men gick över till mörklila, näst intill svarta innan de så småning om blev "normala". När det här hände så undrade jag om det var sista gången jag hade fingrar på mina händer. Då vill jag påpeka att detta händer trots vantar.

Så ifalla ni behöver en död statisthand så kan jag ställa upp!

 

E.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0