Stockholmsmentaliteten.
Jag tycker om Stockholm. Staden är vacker och jag tycker m tempot i stan. Men människorna i stan kan ju driva mig till vansinne. Hur jobbigt är det inte att behöva dra på sig en arrogant attityd och bara bry sig om sin egen rygg. Jag har varit med om en del incidenter som har fått mig att tappa hakan över hur vuxna människor beter sig, eller snarare hur de inte beter sig.
För några år sedan när jag var på bio en söndagskväll med två vänner råkar två yngre tjejer, jag skulle tro att de var i tio och tretton år gamla ungefär, ut för ett gäng med typiska kaxiga (förmodligen jättevilsna och osäkra tjejer i grund och botten) förortsbrudar. Orsaken till att de blev attackerade var att de hade sagt till en vakt unde bion att tjejgänget hade kastat popcorn och stört dom, de blev därmed utkastade från bion vilket är helt rätt!
Det som nu gör mig så otroligt förbannad är alla de medelåldersmänniskorna som står i biljettkön och ser på när tjejgänget går till verbal attack mot de två systrarna som varit på bio tillsammans. De vuxna människorna gör alltså ingenting! Eller, jo det gör dom. Dom ser snett på hela situationen och skruvar på sig lite besvärat.
Vi tre som hade sett samma film och var på väg att lämna biografen förstod att något var på väg att hända och gjorde det enda rätta. Vi agerade! Jag tog undan de två systrarna som var skärrade och nära till tårar medan mina två vänner försökte tala vett i de vilsna själarna som inte har något bättre för sig än att ge sig på oskyldiga.
Förstår ni vad som hade hänt om vi inte hade ingripit? För uppenbarligen så är det inte vad majoriteten våra medmänniskor gör. Jag tycker att det är tragiskt och ett bevis på stockholmares egocentriska beteende när vuxna människor beter sig så!
Sen så stöter man självklart även på det vardagliga sura bemötandet från sina medmänniskor som man faktiskt ska samspela med varje dag på väg till och från jobb, skola, i matbutiker osv. Ett mindre exempel på det var när jag ställde min kaffemugg på metrotidningarna en snabbis för att jag skulle stoppa ner något i fickan. Just då kommer det en kvinna och ska ta en tidning. Jag, så fort jag kunde, tog bort min mugg och sa: "Oj, förlåt, jag ska bara ta bort den", och så log jag lite mot henne. Tillbaka fick jag, inte ens en blick, utan ett ansikte som utstrålade bitterhet och mungipor som släpade efter i backen. Hur orkar man jämt att gå runt att störa sig på människor? Åker man kommunalt så kommer dom alltid att finnas överallt, deal with it!
Tänk om vi alla bara kunde tänka på att dra lite på mungiporna då och då, det skadar nog ingen.
E.
För några år sedan när jag var på bio en söndagskväll med två vänner råkar två yngre tjejer, jag skulle tro att de var i tio och tretton år gamla ungefär, ut för ett gäng med typiska kaxiga (förmodligen jättevilsna och osäkra tjejer i grund och botten) förortsbrudar. Orsaken till att de blev attackerade var att de hade sagt till en vakt unde bion att tjejgänget hade kastat popcorn och stört dom, de blev därmed utkastade från bion vilket är helt rätt!
Det som nu gör mig så otroligt förbannad är alla de medelåldersmänniskorna som står i biljettkön och ser på när tjejgänget går till verbal attack mot de två systrarna som varit på bio tillsammans. De vuxna människorna gör alltså ingenting! Eller, jo det gör dom. Dom ser snett på hela situationen och skruvar på sig lite besvärat.
Vi tre som hade sett samma film och var på väg att lämna biografen förstod att något var på väg att hända och gjorde det enda rätta. Vi agerade! Jag tog undan de två systrarna som var skärrade och nära till tårar medan mina två vänner försökte tala vett i de vilsna själarna som inte har något bättre för sig än att ge sig på oskyldiga.
Förstår ni vad som hade hänt om vi inte hade ingripit? För uppenbarligen så är det inte vad majoriteten våra medmänniskor gör. Jag tycker att det är tragiskt och ett bevis på stockholmares egocentriska beteende när vuxna människor beter sig så!
Sen så stöter man självklart även på det vardagliga sura bemötandet från sina medmänniskor som man faktiskt ska samspela med varje dag på väg till och från jobb, skola, i matbutiker osv. Ett mindre exempel på det var när jag ställde min kaffemugg på metrotidningarna en snabbis för att jag skulle stoppa ner något i fickan. Just då kommer det en kvinna och ska ta en tidning. Jag, så fort jag kunde, tog bort min mugg och sa: "Oj, förlåt, jag ska bara ta bort den", och så log jag lite mot henne. Tillbaka fick jag, inte ens en blick, utan ett ansikte som utstrålade bitterhet och mungipor som släpade efter i backen. Hur orkar man jämt att gå runt att störa sig på människor? Åker man kommunalt så kommer dom alltid att finnas överallt, deal with it!
Tänk om vi alla bara kunde tänka på att dra lite på mungiporna då och då, det skadar nog ingen.
E.
Kommentarer
Trackback
